Övriga arter

Art

Beskrivning

Afrikansk ålmal

Clarias gariepinus

Den afrikanska ålmalen hör ursprungligen hemma i Afrika men är introducerad inom vattenbruket över stora delar av Europa och Asien. Det är en mycket tålig fisk som kan odlas under ganska extrema förhållanden. Om det är ont om mat kan de t o m bege sig på kortare besök på land efter föda. Arten kan väga upp till 60 kg och växer snabbt. Köttet värdesätts eftersom det är fast och passar bra att grilla, ugnsbaka eller steka.

Bläckfisk, tio-armad

Loligo sp.
Flera arter av bläckfisk som är mycket lika varandra har fått en gemensam handelsbeteckning i Sverige tillsammans med arter av Octopus och Ommatostrephes. Små arter används ofta hela, rensade medan större arter styckas innan de steks eller wokas.

Bläckfisk, tio-armad

Ilex sp.
Arten fångas i södra Atlanten av asiatiska, spanska och argentinska fartyg. Bläckfisken fryses omedelbart efter fångst. De flesta bläckfiskprodukter som saluförs i Sverige, såsom bläckfiskringar, tuber, panerade och opanerade produkter, är av denna art. Arten används också till agn inom långlineflottan på Island, Färöarna, Norge och Danmark.

Cobia

Rachycentron canadum

Cobia är en varmvattensfisk som förekommer i alla tropiska områden förutom i östra Stilla Havet. Den trivs i det öppna havet, från 0-1200 m djup och är en uppskattad sportfisk. Fisken tillhör abborrfamiljen men ser, med sin strömlinjeformade kropp och sina fenor, mer ut som en makrill, torpedformad och slank. Den simmar inte i stim utan söker sig över stora delar av havet för att finna sin favoritföda, bläckfisk, fisk och krabbor. Arten kan bli upp till 2 m lång och väga nästan 70kg. Eftersom arten har ett rykte om sig att vara en god matfisk säljs den både som färsk, frusen och rökt. Fetthalten ligger på ca 3%, så det är en sk "mellanfet" fisk som gör att den ägnar sig särskilt bra till rökning. Köttet är vitt, med en mjuk struktur, fisken har ett mörkt skinn och förhållandevis få ben. De vita filéerna som kan användas till alla tillagningsformer ses som ett komplement till både torsk och hälleflundra. Fisken växer fort, också i fångenskap, från 1till 3-5 kg på ett år och kan bli upp till 10 kg tung under sitt andra år. Cobian odlas i både asiatiska, amerikanska och afrikanska länder i en volym som ökar för varje år.

Escolar

Lepidocybium flavobrunneum

Escolar är en stor tonfiskliknande fisk som blir upp till 2 meter lång. Fisken

förekommer på 800 till 1000 meters djup i tropiska och tempererade vatten. Under natten kommer den upp till ytan för att äta och då kan den lockas till fiskebåten med hjälp av ljus. Fisken har funnits på den svenska marknaden under ett antal år men oftast saluförts under det felaktiga namnet "smörfisk". Arten används ofta till djurfoder men eftersom man kan skära ut stora, benfria filéer så har den gjort sitt intåg på storhushåll och restauranger. Escolar ansamlar stora mängder fett i form av sk. vaxester. Den måste därför tillagas under hög värme för att fettet ska rinna av annars riskerar man att bli magsjuk. Den skall alltså kokas ordentligt, grillas helt igenom eller stekas ordentligt. Små bitar på sushin kan ätas råa men inte i några större mängder. Escolaren importeras fryst i stora filéer och sågas till kotletter.

Guldlax

Argentina silus

Är en relativt liten fisk som tillhör laxfamiljen. Förekommer i Nordatlanten och utefter den Nordamerikanska kusten. I Sverige förekommer den i Skagerak. Det är en stimfisk som fångas av djuphavstrålar. Köttet är vitt och välsmakande men eftersom fisken inte är så stor så pressas filéer ofta samman till stora block. Fiskköttet har en mycket god sammanhållande egenskap och används därför till olika typer av fiskfärs och färdigpanerade produkter.

Guldsparid

Sparus aurata

Arten kan väga upp till 17 kg och bli 70 cm lång. Den lever i östra delen av Atlanten, runt de brittiska öarna och in i Medelhavet. Den vill alltså ha ganska varmt vatten men räknas ändå inte till de tropiska fiskarna. Arten är inte helt och hållet en saltvattensfisk utan den tål också att leva i brackvatten och förekommer frekvent i odlingar, främst i Medelhavet. Runtom dessa kuster finner man fisken under namnet dourade, seabream eller snapper. Den fisk som når Sverige kommer bla från Grekland och Turkiet. Fisken växer skördas genom hela säsongen. Det tar ca 11 månader för fisken att växa från 2 gram till 400-500 g och 22 månader att nå 1 kg. Fisken sorteras i viktklasser vid skörd. Guldspariden tillhör ordningen abborrfiskar och har på ryggen en fena med vassa taggar och en fena med mjuka taggar. Fisken är silvergrå med en stor svart, diffus fläck, på gällocket. Över nosen, mellan ögonen finns ett brett, guldfärgat märke. Köttets konsistens påminner om ett mellanting mellan abborre och kummel, är vitt och medelfast. Fisken lämpar sig, i den portionsstorleken som oftast når våra fiskdiskar, bäst att snitta i skinnet och grilla eller steka hel. Rensa fisken, behåll gärna huvudet kvar, snitta skinnet på de ställen där fisken har tjockast kött, salta generöst så att lite salt tränger in i snitten och tillaga. Alternativa tillagningsmetoder är faktiskt samtliga, en mycket användbar fisk alltså! Internationellt är efterfrågan så stor att man inte hinner producera tillräckligt med fisk men här i landet är efterfrågan ännu ganska låg och går lite i vågor beroende på säsong. Det verkar vara kunder som känner till arten som mest frågar efter den. Fisken har en mycket god hållbarhet och detta beror delvis på att den får gå sig tom i magen innan slakt (24 timmar). Jämn tillgång på marknaden, bra hållbarhet, stabila priser och en bra portionsstorlek (500g hel) för att fisken är omtyckt av både försäljare och kunder. Arten är en typisk fisk som passar för grillningssäsongen ute och tillagas med fördel med skinnet på. För en fisk- och skaldjursbuffé är den ett utmärkt komplement för att göra buffén lite mer fiskinriktad.

Havsgös

Argyrosomus regius

Tillhör ordningen abborrar. Kan bli upp till 230 cm lång och väga 100 kg. Lever i östra Atlanten, från Norge till Gibraltar, Kongo och Senegal, i Medelhavet och Svarta Havet. Lever både i brackvatten och i havet på 15-300 meters djup. Pelagisk. Leker inte i Nordeuropeiska vatten men vandrar över stora områden. Räknas som en mycket god matfisk och fiskas till stor del utanför Nordvästafrika. Är en omtyckt sportfisk. Importeras vanligen från Senegal.

Hajmal

Pangasius hypopthalmus, Pangasius pangasius och Pangasius micronemus

Tillhör familjen hajmalar där alla är väldigt lika varandra. Odlas i stora delar av Asien samt i USA. Några av arterna är vegetarianer. Har en ganska platt filé och är vit i köttet. Saluförs ibland felaktigt under namnet "vietnamesisk sjötunga". Dess rätta svenska handelsbeteckning skall vara hajmal (samlingsbeteckning för alla tre arterna). Oftast en lunchfisk men förekommer också på à la carte menyer och i fiskdisken.

Birkelånga (Blålånga)

Molva dipterygia

Denna art liknar långan men är gråare i färgen och har större ögon. Arten förekommer längst kontinentalsockeln från västsidan av Brittiska öarna till Nordnorge och Island. I Sverige är den mindre vanlig men förekommer i Skagerak och Kattegatt. Det är en bottenlevande djupvattenfisk. Bland konsumenter är denna långa inte särskilt känd men arten betraktas av kännare som mycket delikat. Saluförs framför allt färsk.

Hälleflundra

Stillahavshälleflundra

Hippoglossus stenolepis

Stillahavshälleflundran och vår egen hälleflundra är så lika att en del anser att det är samma art. Stillahavshälleflundran blir aldrig lika stor. Förutom detta är arterna förvillande lika och mycket av den hälleflundra som säljs på den svenska marknaden är Stillahavshälleflundra. Den importerads färsk eller frusen, oftast utan huvud och säljs mestadels som kotletter.

Kamtjatkakrabba

Paralithodes camtschaticus

Kamtjatkakrabban förekommer i norra Stilla Havet och Beringshav samt utmed den nordnorska kusten och Svalbard. Medelvikten ligger på ca 5 kg och det är framför allt kokt kött från ben och klor som används till frysta eller konserverade produkter. Den förväxlas ibland med vår svenska spindelkrabba.

Kummel

Argentinsk kummel

Merluccius hubbsi

Tillhör kummelfamiljen och förekommer utmed sydvästra Atlanten, utanför Brasilien och Argentina. Lever ned till 800 meters djup och kan bli upp till en meter lång. Säljs fryst, naturell eller i beredda fiskprodukter. Köttet har en liknande struktur som de övriga kummelarterna men små muskelbuntar.

Kummel

Chilensk kummel

Merluccius gayi

Tillhör kummelfamiljen och förekommer utmed Sydamerikas västkust, framför allt utanför Chile. Lever ned till 500 meters djup och kan bli upp till 85 cm lång. Fiskas av Peru, Chile och Ryssland och används både till konsumtion och fiskmjöl. Köttet är vitt med små muskelbuntar och arten används till alla typer av fiskprodukter på frysfiskmarknaden. Chilensk kummel har vitt kött med fin textur men med liten egen smak. Filén har en fettrand under skinnet och djupskinnas ofta för att få en ökad hållbarhet i frysen. Fram till 1960-talet användes den främst för att producera fiskmjöl men därefter omvärderades arten och den har idag hög status. Filéerna pressas ofta samman i block, sågas i portionsstorlekar och täcks med panering.

Kummel

Kapkummel

Merluccius capensis

Kapkummel förekommer runt Sydafrikas spets, är en typisk kustnära fisk och fiskas i stora mängder av Namibia, Zaire, Spanien och Sydafrika i den kalla Benguela-strömmen. Kummeln är på långt håll släkt med torsken men är en egen familj. Kapkummel anses vara en av de bästa i kummelfamiljen och har mjällt, vitt kött med fin textur. Filéerna pressas samman i block och utgör basen för ett flertal fiskprodukter. Fisken kan bli upp till 1,2 meter lång och lever från ytan ned till 1000 meters djup. Den skall inte förväxlas med Merluccius paradoxus som fiskas i norra Namibia, dvs i varma vatten, dit Benguela-strömmen från Antarktis inte når. Säljs färsk, rökt eller fryst, även panerad.

Marlin

Svart marlin

Blå Marlin

Makaira indica och Makaira nigricans

Tillhör ordningen Perciformes, abborr-artade fiskar. Båda är subtropiska fiskar. Den svarta förekommer mest i Stilla Havet medan den blå oftare förekommer i Atlanten. De är migrerande arter och vandrar över stora områden i havet. Flertalet arter kan vara svåra att skilja åt, särkilt i marknadsled, där fisken förekommer styckad eller filead. Båda arterna kan bli 5 meter långa och väga 600-900 kg. De fiskas oftast med krok och är en omtyckt sportfisk. Köttet är magert och rödbrunt i färgen. Det liknar tonfiskens och används till sushi. Det är också en populär fisk att grilla och serveras då som kotlett.

Pärlhavsmus

Hydrolagus novaezealandiae

Tillhör ordningen Chimaeriformes och är en broskfiskarna och har därför inga hårda ben i kroppen. Är släkt med vår egen havsmus, Chimaera monstrosa. Kan bli upp till 1 m lång. Har en lång, musliknande svans och en stor tagg på den första ryggfenan. Taggen är giftig men så grov att risken är liten att man sticker sig på den vid fiske. Fisken saknar fjäll. Lever i sydvästra Stilla Havet och just denna art finns endast runt Nya Zeeland. Förekommer från 25 till 950 meters djup. Säljs som filéer och köttet är vitt med fin textur. Säljs ofta som singelfrysta filéer. Traditionellt fiskades pärlhavsmusen för sin lever från vilka man utvinner olja som används både inom den medicinska och mekaniska industrin.

Räka

Stor sötvattensräka

Macrobrachium rosenbergii

Den stora sötvattensräkan förekommer i större delen av Asien och i norra Australien. Den lever i söt- eller brack-vatten och ibland även i saltvatten. Arten exporteras till alla marknader som äter räkor och i Sverige är den vanligt förekommande som "friterade räkor i sötsur sås". Detta är en av de viktigaste arterna för vattenbruket i stora delar av Bangladesh, Indien, Indonesien och Filippinerna.

Räka

Argentinsk rödräka

Pleoticus muelleri
Arten är vildfångad i södra Atlanten och packas och fryses oftast ombord, vilket gör att kvaliteten är god. Liksom andra stora räkarter, passar den bra att grilla, med eller utan skal. Storleken ligger på ca 30-40 gram per styck.

Räka

Tigerräka

Penaeus monodon
Tigerräkan är en saltvattensart som förekommer vilt överallt i Stilla Havet och Indiska Oceanen men arten odlas också i stora delar av Thailand, Indien, Vietnam och Indonesien. Detta är den största av räkarterna och kan bli 33 cm lång. De flesta räkor som saluförs är fortfarande från de vilda bestånden och det är omöjligt för den vanlige konsumenten att avgöra om räkorna kommer från vanligt fiske eller från odling. Arten säljs ofta som scampi (bara räk-stjärten) eller gambas (hela räkan).

Snapper

Röd snapper

Lutjanus campechanus

Snapper är en stor familj varav ett flertal arter förekommer såväl färska som frysta på den svenska marknaden. Röd snapper hör hemma i den Mexikanska Golfen och utmed den amerikanska ostkusten. Arten är en mycket uppskattad mat- och sportfisk. Röd snapper har ett mjällt, lite rosa kött och anrättas bäst med skinnet på då fisken annars har en tendens att falla isär. Mindre exemplar är mer eftertraktade eftersom de kan tillagas hela.

Stillahavsflundra, Stillahavsskädda

Pleuronectes aspera/ Limanda aspera

Tillhör familjen Pleuronectidae och är motsvarigheten till vår egen rödspätta. Förekommer i norra Stilla Havet där det är en av de viktigaste fångstarterna. Den liknar till utseende och form vår egen rödspätta med har en mer gulbrun färg. Fisken bereds ombord på fartygen och säljs som singelfrysta filéer eller i sammanpressade block. Arten har ett fint, vitt kött och förekommer ofta på menyerna under något annat namn än det ovan vedertagna.
 Säljs som frysta filéer eller i block. Har ett vitt kött. Filén är relativt liten och den används vanligtvis som portionsfilé, med eller utan panering. En mycket vanlig lunchfisk som kan ersätta både skrubbskädda och rödspätta.

Svärdfisk

 Xiphias gladius

 Tillhör ordningen abborrartade fiskar och familjen svärdfiskar. Förekommer i Atlanten, Stilla Havet och Indiska oceanen. Vandrar över stora delar av oceanerna och finns i alla tropiska och tempererade vatten. Fångas med krok. Använder svärdet för att döda sitt byte och livnär sig på olika fiskarter som den jagar i öppna vatten. Kan bli 4,5 m lång och väga 650 kg. Köttet liknar tonfiskens och marlinens. Svärdfisken med sin spjutaktigt förlängda överkäke kan inte förväxlas med någon annan fisk i nordliga vatten. I Sverige kan svärdfisken påträffas ända in i södra Östersjön. Svärdfisken har ett välsmakande kött som kan jämföras med tonfiskens. Det är nästan helt vitt och mycket fast. Tillagas köttet för länge kan det lätt bli torrt. Importeras ofta vacuumförpackat och säljs färskt.

Tilapia

Tillhör ordningen abborrartade fiskar och ciklidfamiljen. Dessa hör ursprungligen hemma i Afrika och man skiljer oftast på tre viktiga släkten: Oreochromis, Sarotherodon och Tilapia. Olika former av Tilapia har odlats i mer än 3 000 år och fisken kallas ibland för Sankt Pers fisk då man refererar till bibeln där fisken blev föda åt tusentals männi-skor.Idag odlas arter i stora delar av världen och är kända för sin tolerans mot dålig vattenkvalitet och för att de kan livnära sig på många olika typer av föda. Storleken varierar beroende på art men vissa arter kan väga upp till 4 kg. De växer fort och trivs bra i varmare vatten. Köttet är fast och liknar abborrens. Den är rödaktig på skinnsidan. Flera av arterna förekommer, både färsk och fryst i Sverige.

Tonfisk

Gulfenad tonfisk

Thunnus albacares

Tillhör ordningen abborrartade fiskar och familjen makrillfiskar. Förekommer över hela världen i tropiska och subtropiska hav, förutom Medelhavet.Den är havsvandrande och lever både i brackvatten och i rent saltvatten från ytan ner till 250 meters djup.Säljs mestadels fryst, rökt eller konserverad men till Sverige får vi den vacuumpackad i stora filéer. Används framför allt till att steka, grilla och till sushi.Den röda, kolmonoxidrökta tonfisken får inte säljas i Sverige, eftersom detta kan få fisken att se färskare ut än vad den egentligen är.

Torsk

Moratorsk

Mora moro

Moratorsken finner man över stora delar av världen: östra Atlanten, västra Afrika, Medelhavet, Stilla Havet, Nya Zeeland och Sydafrika. Det är en djuphavsart som oftast fångas med krok eller trål. Köttet är vitt och har en liknade textur som vår egen torsk.

Torsk

Stillahavstorsk

Gadus macrocephalus

Är till utseendet och i kött mycket lik vår svenska torsk men blir inte lika stor. Arten förekommer både utefter den amerikanska och den rysk-japanska kusten. Det mesta fisket förekommer i kalla vatten. Detta är en av de arter som de riktigt stora havsgående fiskeflottorna baserar sitt fiske på. På den internationella marknaden skiljer man sällan arterna åt. Arten används på ett flertal olika sätt, såväl färsk, torkad, saltad och rökt. Dessutom produceras en mängd färdigberedda produkter av arten. Stor del av fisken processas ombord på fartygen. Arten är snabbväxande och lägger många ägg. Tillhör torskfamiljen. Har samma släktnamn som vår egen art Gadus morhua. Förekommer i norra Stilla Havet upp till Beringssund och fiskas av Ryssland, Canada och USA. Förser frystrålare men också landbaserade beredningsanläggningar med råvara. Kan bli upp till en meter lång och väga 22 kg.Kompletterar vår vanliga torsk, eftersom den är mycket lik till utseende och köttstruktur. Säljs som frysta filéer eller i beredda produkter. Arten skiljs inte alltid från andra torskarter på marknaden.Delar av fångsten landas fryst i Kina för att tinas, fileas och frysas på nytt för export till Europa. Stillahavstorsken är en art som har en snabb tillväxt och tidig könsmognad.

Torsk

Uvac

Gadus ogac

Detta är en liten torskart som inte blir längre än ca 80 cm. Arten förekommer i de nordliga delarna av nordvästra och nordöstra Atlanten och är en arktisk art. Den lever mycket kustnära och konkurrerar förmodligen om födan med vår vanligaste torsk Gadus morhua.