Fiskeredskap

Flyttrål
Flyttrål är ett mycket vanligt redskap som kan ställas in på önskat djup mellan botten och ytan. Den dras av en eller två fiskebåtar och man fångar framför allt sill och skarpsill med detta redskap.

Bottentrål
Bottentrål dras fram över havsbotten. Trålen spänns ut i sidled av två lämmar som kallas trålbord. På trålens översida finns kulor som håller trålmynningen öppen på höjden. På undersidan finns tyngder som håller trålen nere vid botten. Trålen dras med långa vajrar på fiskebåten.

För att få en uppfattning om ringmurens storlek har vi ritat in Göteborgs Sjöfartsmuseum i mitten...

Snörpvad/Ringnot
Det finns flera typer av snörpvader men i funktion är de lika. Ringnoten är det största redskapet som används när man fiskar sill, skarpsill eller makrill. En ringrot kan vara över 1000 meter lång och 150 meter djup. En ringrot kan vara över 1000 meter lång och 150 meter djup. För att få vaden att sjunka snabbt har den blytyngder. Stora vinschar, sk kraftblock används på båtarna för att kunna hantera redskapet.

Drivgarn (till vänster)
I drivgarnsfisket inringas inte fisken, istället är nätmaskorna så små att endast fiskhuvudet går igenom men inte hela kroppen., vilket gör att fisken fastnar i maskorna. Drivgarn används mest vid sill-, lax- och makrillfiske till havs då garnen sätts ut i kilometerlånga länkar ned korkflöten flytande på ytan.

Bottensatt garn (till höger)
Detta fungerar ungefär som ett drivgarn men det är sänkt till botten med hjälp av tyngder och fångar därför fisk som rör sig utmed botten eller strax ovanför denna t ex torsk, rödspätta, sandskädda, piggvar, havskatt och fjärsing.

Snurrevad
Snurrevad ser till formen ungefär ut som en bottentrål, men sätts ut till fångst och halas in mot fartyget som ligger stilla under fisket. För halning av snurrevaden används långa rep. Snurrevaden används till fiske efter plattfisk, speciellt rödtunga.

Bottengarn
Fiske nära strandkanten görs bl.a med bottengarn som består av en ledarm med nätduk upphängd på kraftiga pålar förankrade i botten. Utanför ledarmen finns en "gård" där fisken samlas. Med bottengarn fångas mest ål, lax, sill, makrill, horngädda, torsk och plattfisk.

Krokfiske
Långrevor(backor) som används vid krokfiske består av en lina som försetts med tafsar med ett par meters mellanrum. På tafsarna sitter krokar och dessa agnas ofta med sill eller salt makrill. För att långreven skall synas bättre.

Ryssja (till vänster)
Denna ligger på botten och består av en strut med flera kammare som fisken fångas i. För att leda fisken in i struten sätts en ledarm av garn ut. Ryssjor används framför allt till att fånga ål i.

Tina (till höger)
Vid fångst av hummer och krabba används tinor - cylinderformade burar som är tillverkade av nät eller spjälor. I varje ända av tinan finns en fångstöppning. Alla tinor har en flyktöppning för att småfisk, små krabbor och humrar skall ha en chans att fly.