(från ”Fiskar och fiske” i Sverige, KSLA)
Fiskets mest direkta miljöeffekt är att påverka fiskpopulationers storlek och struktur. Detta gäller både målarter (arter som fisket inriktas mot) och arter som fångas oavsiktligt (bifångst). Många bestånd har reducerats kraftigt av intensivt fiske. Det finns även effekter på den fysiska miljön. Bottentrålning ger djupa spår i mjukbottnarna och påverkar därmed bottenlevande djur. Även trålning på hårda bottnar påverkar djursamhällen. Detta gäller i synnerhet områden på svenska västkusten, där dessa bottnar kan ha en mycket väl utvecklad fastsittande fauna som bland annat omfattar revbildande koraller. Dessa störningar kan resultera i förändrade artsammansättningar, t.ex. att opportunistiska arter förökar sig snabbt när målarten minskar. Från våra egna vatten finns flera exempel på hur misslyckad fiskeriförvaltning orsakat omfattande ekologiska förändringar. När torsken i Östersjön
överfiskades resulterade detta i en kraftig ökning av mängden skarpsill och det är möjligt att detta i sin tur bidrog till att strömmingen blev mager och dess tillväxt minskade. Ett annat exempel är den kraftiga exploateringen under 1960-talet av sill, makrill och även bottenlevande fiskarter i Nordsjön. När dessa fiskar minskade, ökade mängden av de s.k. opportunistiska arterna som skarpsill, vitlinglyra, glyskolja och tobis. Vid reglering av fisket är det således viktigt att ta hänsyn till att enskilda arter inte lever isolerade, utan att de påverkar sin omgivning - en sådan ansats brukar kallas ekosystemförvaltning. Ekosystemet måste ses som en helhet, med plankton, bottenfaunan, bytesfiskar och matfiskarter.
Det kan ibland vara svårt att skilja mellan fiskets inverkan på bestånden och effekterna av andra faktorer, som exempelvis klimat, rovdjur och föroreningar. Regionalt kan exempelvis syrebrist göra att leken misslyckas eller begränsas, t.ex. i Östersjön där tillgången på vatten med tillräckligt höga salt- och syrekoncentrationer kan inskränka sig till små områden i Bornholmsbassängen. I Kattegatt har det tidvis också varit syrebrist i bottenvattnet, vilket framför allt påverkat havskräftans möjligheter att överleva. När miljöförhållandena på detta sätt är ogynnsamma, är det extra viktigt att fisketrycket minskas. Generellt kan inte föroreningar ges skulden till nedgången i våra fiskbestånd - den viktigaste orsaken är ett alltför intensivt fiske. Däremot har föroreningar med tungmetaller och klorerade kolväten
resulterat i att myndigheter av hälsoskäl avrått från alltför stor konsumtion av fisk från vissa områden.
Läs mer om:
- Vårt fiske
- Yrkesfisket
- Fisken som föda
- Miljön i våra vatten
- Fiskets förvaltning
- Fiskets historik
i skriften ”Fiskar och fiske i Sverige” från Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA)
www.ksla.se